Tävlingshästar

Foto: Shutterstock
Foto: Shutterstock

Hästen är en fantastisk atlet som kan klara otroliga prestationer. Alla hästens egenskaper har utvecklats under miljoner år av evolution och en anpassning som gräsätande bytesdjur. Hästen är alltså anpassad till att livnära sig på gräs och andra växter och med dessa som bränsle kunna röra sig över stora arealer och fly från anfallande rovdjur. Dessa olika egenskaper har vi människor uppmärksammat och sedan hästen domesticerades och därefter genom avel har vissa av dessa egenskaper förstärkts – olika egenskaper hos olika raser. Hästarnas huvudsakliga användningsområden har skiftat genom historien och i vår del av världen idag används de mest som rid- eller körhästar för tävling eller hobby. En liten del av hästarna används i arbete (t.ex. skogsarbete).

Begreppet tävlingshäst är väldigt brett och olika tävlingshästar har väldigt olika behov. Denna text är skriven med tanke på dessa olika kategorier av tävlingshästar;

- Trav- och galopphästar, gör ett högintensivt arbete under en kort tid.
- Hopp- och dressyrhästar, gör ett medelintensivt arbete under relativt kort tidsperiod med inslag av kortare högintensiva arbeten (hopp eller samling).
- Fälttävlanshästar, dessa hästar gör båda ovanstående kategoriers arbete.
- Distanshästar, gör ett medelintensivt arbete under lång tid.

Inom varje kategori finns det stora variationer i näringsbehov, beroende på vilken tävlingsnivå men även beroende på individuella skillnader.

Vitaminer och mineraler till tävlingshästar
Tävlingshästar har som andra hästar behov av samma vitaminer och mineraler men de kan ha ett lite högre behov av vissa av dessa. En häst som svettas förlorar elektrolyter och har då ett behov av att kompensera denna förlust, antingen genom ett tillräckligt högt innehåll i den vanliga foderstaten eller genom tillsats av extra elektrolyter efter ansträngning. Elektrolyterna är natrium (Na), kalium (K) och klor (Cl) och de utgör största delen av mineralerna i svett även om svett innehåller andra mineraler i en mycket lägre koncentration. En vanlig saltsten innehåller både natrium och klor (NaCl) och det finns gott om kalium i grovfoder. Detta medför att en häst som äter en normal giva grovfoder och slickar på en saltsten troligtvis får i sig tillräckligt mycket elektrolyter för ett normalhårt arbete. Men när arbetsintensiteten och/eller omgivningens temperatur ökar kan det vara aktuellt att ge hästen extra elektrolyter. Förlusterna ersätts i efterhand för att inte störa vätskebalansen i hästen innan ansträngning.

När det gäller vitaminer har hårt arbetande hästar ett lite högre behov än hästar som gör ett lätt arbete. Det är framförallt vitamin E som kan vara aktuellt att tillsätta extra i foderstaten, särskilt de till hästar som inte betar färskt gräs.

Den största utmaningen med att utfodra högpresterande tävlingshästar är att få i dem tillräckligt mycket näring utan att påfresta hästens matsmältningssystem. Med en stor andel kraftfoder i foderstaten kan näringstätheten öka och hästen kan få i sig mer av allt på en kortare tid. En stor andel kraftfoder i foderstaten är dock förenat med förhöjda risker för bland annat magsår, kolik, korsförlamning, fång och beteendestörningar.

Grovfoder som energikälla
Med ett näringstätt vallfoder av god hygienisk kvalitet kan man öka andelen grovfoder i foderstaten och därmed minska mängden kraftfoder och de risker som medföljer kraftfodret. En faktor som påverkas av en minskad mängd kraftfoder är att glykogeninlagringen i musklerna blir något långsammare. En snabbare glykogeninlagring är framförallt viktig för hästar som ska prestera flera dagar efter varandra. Glykogen är blodsocker (glukos) som lagrats in i muskeln eller levern som en polysackarid och är relativt lättillgänglig energi vid arbete. Den första energikällan som används när hästen påbörjar en ansträngning är blodglukos och därefter glykogen och/eller fett. Ju mer intensiv ansträngningen är desto mer glykogen används det. När en häst gör en ansträngning med lägre intensitet under längre tid (t.ex. distanstävling) är fett viktigare som energikälla.

För hästar tar det relativt lång tid att fylla upp förbrukade glykogenlager i musklerna, en häst som gjort ett intensivt arbete och tömt stor del av glykogenlagren i musklerna kan det ta upp till 4 dygn innan de är fyllda igen. Innan de fyllts på finns det mindre energi att tillgå och hästen blir snabbare trött. För en trav- eller galopphäst som gör ett race och tömmer sina depåer behöver inte detta innebära ett problem om den får några dagar på sig för återhämtning. Denna långsamma glykogeninlagring kan däremot innebära problem för en häst som ska göra upprepade ansträngningar under flera dagar. Detta blir ofta aktuellt för fälttävlanshästar som gör ett mycket ansträngande terrängprov ena dagen och sedan ska klara av banhoppning dagen efter, men även för andra som t.ex. hopphästar som tävlar under flera dagar utan vilodag.

Olika näringsämnen används på olika sätt som energikällor i hästens kropp vid ansträngning (för mer information om respektive näringsämne se tidigare avsnitt i foderskolan).

Det är framförallt fördelningen av kolhydrater i hästens foderstat som kan påverka glykogeninlagringen men även mängden protein kan ha en viss inverkan. Om det är ett högt innehåll av protein i foderstaten ökar frisättningen av insulin* som i sin tur stimulerar glykogeninlagringen, men mycket insulin hämmar även nedbrytningen av glykogen. Även frisättning av glukagon** ökar vid ökad koncentration av aminosyror i blodet. Glukagon ökar nedbrytningen av glykogen så det är frågan om vilket som har störst inverkan. Ett stort överskott av protein i foderstaten har visats minska prestationen hos kapplöpningshästar i några studier och i andra studier har man inte sett några skillnader.

Hästar har inte samma kapacitet som människor att öka sina glykogenreserver genom ”kolhydratladdning”. I studier där de försökt ”kolhydratladda” hästarna har man bara lyckats öka glykogenreserverna med runt 10 %. Istället fokuserar man på att studera hur inlagringshastighetenkan ökas. I forskningssyfte har man gett hästar glukos intravenöst och då sett att inlagringstiden minskat drastiskt. Det är inte något som är praktiskt tillämpbart men då vet man att det är möjligt att minska tiden att återställa lagren efter ansträngning. Dock har hastigheten inte ökats genom att ge mer glukos i fodret.

Fett som energikälla
Fett är mycket energirikt och kan lagras i kroppen både i fettvävnad och intramuskulärt. När hästen arbetar använder den cirkulerande fett från blodet (fettsyror och triglycerider) och/eller intramuskulärt fett (intramuskulära triglycerider). Det är framförallt när hästen gör en submaximal ansträngning under längre tid som fett är den huvudsakliga energikällan. Även om hästen inte är naturligt anpassad till fettrikt foder har det fördelar när mycket energi ska tillföras eftersom det inte krävs stora mängder och det är små energiförluster i samband med nedbrytning och upptag (nettoenergiinnehållet är högt). Fett är inte heller länkat till samma hälsorisker som stärkelse. För vissa hästar orsakar muskelglykogeninlagringen problem, det kan vara hästar som drabbas av korsförlamning eller de hästar som har den genetiska defekten PSSM (Polysaccaride Storage Myopathy) och till dessa hästar är fett en mera lämplig energikälla.

Kolhydrater som energikälla
Enkla sockerarter och hydrolyserbar stärkelse i fodret tas upp i tunntarmen av hästen och cirkulerar i blodet som blodglukos. Detta kan användas av cellerna som energikälla och förbrukas relativt fort vid ansträngning. En ökad koncentration av blodglukos ger en ökad frisättning av insulin vilket ger en ökad inlagring av glykogen i musklerna och en minskad nedbrytning av glykogen (ökad inlagring och minskat uttag).

Fermenterbara kolhydrater jäses av mikroorganismer, framförallt i grovtarmen, och dessa producerar flyktiga fettsyror. Proportionerna av de olika fettsyrorna beror på vilket substrat mikroorganismerna jäser och de olika fettsyrorna tar olika metaboliska vägar i kroppen. Skillnaden är framförallt att andelen propionsyra och mjölksyra ökar och andelen ättiksyra minskar när kraftfodergivan ökar. Detta riskerar att ge en surare miljö i grovtarmen då mjölksyran tas upp sämre än ättik- och propionsyra men en ökad andel propionsyra ger mer blodglukos än ättiksyra. En surare miljö i grovtarmen ger en försämrad fibernedbrytning vilket kan medföra en sämre energiförsörjning hos hästen vid högre givor kraftfoder trots ett högre energiinnehåll i foderstaten.

En god tillgång på lättsmälta fibrer som t.ex. pektin ger en stabil produktion av flyktiga fettsyror utan risk för pH-sänkning i grovtarmen. Dessa fibrer finns i frukt, grönsaker och rotfrukter för att nämna några exempel. En välkänd källa till lättsmälta fibrer är sockerbetor. Dessa fibrer har även en högre vattenhållande förmåga vilket kan vara en fördel för att kunna hålla vätske- och elektrolytbalansen i hästen under prestation.

Protein ger byggstenar
Protein behövs för att ge hästen de byggstenar den behöver för att bygga upp sina muskler och tillgodogöra sig träningen på ett önskvärt sätt. Det är inte bara mängden protein som är viktig utan även aminosyrasammansättningen (proteinkvaliteten) och där tittar man först och främst på att behovet av aminosyran lysin är uppfyllt.

Praktiska råd
Ett vallfoder av god kvalitet är alltid basen i en foderstat till en tävlingshäst. Absolut viktigast är som till alla andra hästar att den hygieniska kvaliteten är mycket god. En tävlingshäst kan mycket väl utfodras med i princip bara grovfoder förutsatt att det har ett högt energiinnehåll och det behöver då bara kompletteras med mineraler Extra vitaminer behövs också om hästen inte äter färskt gräs. Med en analys på vallfodret vet man vad som eventuellt saknas och behöver kompletteras med mineral- eller kraftfoder. Det kan vara brist på protein, mineraler eller energi. Ibland är det för lite fibrer (särskilt om det är tidigt skördat) vilket kan ge en försämrad balans i grovtarmen och ibland yttrar det sig som diarré. Även ett mycket högt innehåll av fibrer (från sent skördat vallfoder eller halm) kan ge diarré hos vissa hästar. Vissa hästar är känsliga mot inplastat vallfoder med lägre ts-halt och till dessa hästar kan man behöva byta till hö om problemet inte blir avhjälpt med tillskottsfoder.

Det kraftfoder du väljer ska innehålla det som hästen behöver för att få en balanserad foderstat. Tänk på att med ett kraftfoder har du möjlighet att tillföra mer än vad som anges i en näringsdeklaration. Hästen har ett behov av fler näringsämnen än de som anges på säcken eller i fodermedelstabeller och det är bland annat antioxidanter och fettsyror. Detta är särskilt viktigt om hästen i övrigt har ett ensidigt foder som ett vallfoder med endast ett par olika grässorter. Ibland kan det även vara aktuellt att komplettera vallfodret med mer lättsmälta fibrer för att få en stabil grovtarmsfunktion och förbättra vätskebalansen.

Oavsett vilket arbete hästen gör ska inte fodret eller utfodringsrutinerna orsaka problem för hästen. Har en häst problem av fodret bör man byta eller komplettera för att avhjälpa problemen. Dessa problem kan bland annat vara en häst som lätt får korsförlamning av stärkelserikt foder, en häst som får diarré av hösilaget eller en häst som får mugg pga. zinkbrist i foderstaten.

Fodermedel

Grovfoder: alltid basen i foderstaten. Gräs, lucern, klöver, halm, betfibrer är exempel på grovfoder och det gemensamma är att största delen av fodret består av fibrer som jäses av mikroorganismer i grovtarmen som energiförsörjer hästen via flyktiga fettsyror. Grovfoder innehåller även protein, vitaminer, mineraler och fett men innehållet varierar mycket beroende på källa och skördeförhållanden. Analysera grovfodret! Ju mindre andel kraftfoder hästen fodras desto viktigare är det att känna till näringsinnehållet i grovfodret.

Spannmål: används ofta för att öka energitätheten i en foderstat. Som obehandlad råvara är det havren som passar hästen bäst eftersom den har ett relativt lågt innehåll av stärkelse och en hög tunntarmssmältbarhet. Tänk på att alla spannmål innehåller mer fosfor än kalcium vilket kan leda till en för låg Ca/P-kvot om man fodrar med stora mängder (läs mer om spannmål i foderskolan del 4 och 7).
Fett: tillförs oftast som vegetabilisk olja och har ännu högre energitäthet än spannmål och medför inte samma risker i utfodringen som spannmål kan göra. Men hästens förmåga att tillgodogöra sig fett är begränsad och det kan därför inte utgöra en för stor del av foderstaten (läs mer om fett i foderskolan - fett).

Proteinfoder: helst ska proteinkällan vara grovfodret men det kan även vara kraftfoder och som råvaror används bland annat soja eller potatisprotein. En för hög koncentration av protein från andra källor än grovfoder kan ge störningar i grovtarmen (läs mer i foderskolan - protein).

Färdiga foderblandningar: på marknaden finns det ett mycket stort utbud av färdigblandade kraftfoder till hästar. Dessa blandningar kallas kompletteringsfoder om det ska ges utöver grovfoder. Ett fullfoder avser täcka hela hästens behov utan att ge grovfoder och det används sällan till häst. Ett kompletteringsfoder kan vara mer eller mindre fulltäckande på näringsämnen och utfodringsrekommendationer som lämnas av tillverkarna syftar till att vägleda i ungefärlig mängd foder som behövs för att täcka hästens näringsbehov i kombination med ett grovfoder med lämpliga näringsvärden för häst. Vad fodren innehåller beror dels på råvarorna och eventuella tillsatser men det gör även stor skillnad beroende på hur det är framställt. Det används många olika tillverkningsprocesser i foderindustrin och de påverkar näringsinnehållet i fodren på olika sätt.

Utfodring före start
Hur hästen bör utfodras före en prestation för att ha optimala förhållanden i kroppen är mycket intressant för tävlingshästar. Till kapplöpningshästar diskuteras det huruvida ett minskat foderintag dygnen före start påverkar prestationen i löpet. Ett minskat foderintag ger minskad fyllnad i mag-tarmsystemet och hästen får en minskad kroppsvikt vilket kan öka farten. En minskad mängd fiber i grovtarmen ger dock en sämre vätskehållande förmåga vilket kan vara negativt för prestationen och återhämtningen. Ett minskat foderintag är även förenat med andra risker som magsår och stress vilket i förlängningen kan ge kolik och beteendeproblem.

Rekommendationerna för utfodring av grovfoder före start skiljer sig lite mellan olika forskare och det beror även på vilken sorts prestation hästen förväntas göra. De gemensamma rekommendationer som finns är att hästen inte bör utfodras med kraftfoder för nära inpå starten (rekommendationerna varierar mellan 3-5 timmar). Hästen ska ha tillgång till grovfoder närmare start än kraftfoder. För hästar som har en begränsad giva grovfoder och/eller är utan foder ett par timmar innan start rekommenderas det att en del av grovfodret är lucern. Detta är för att lucern har en buffrande förmåga vilket innebär att det begränsar pH-sänkningen i magsäcken vilket kan skydda lite mot att magsår uppkommer. En annan faktor beträffande utfodring med grovfoder är att det kan lugna hästen så att den inte stressar upp sig och förbrukar en massa energi redan för start.

För återhämtningen efter prestationen är det viktigt att hästen får i sig vätska och den bör få en mindre mängd i flera omgångar efter en hård ansträngning. Även elektrolyter kan förbättra återhämtningen och det finns studier som visar på att en god elektrolytbalans påverkar glykogeninlagringen positivt.

Transportering
När hästar transporteras långa sträckor innebär det en påfrestning för hästen. Det är viktigt att hästen får i sig vätska under längre transporter och att den har tillgång till grovfoder för att undvika fastande under för långa perioder. Det är även viktigt att hästen får komma ut och röra på sig med jämna mellanrum under resan och att den får möjlighet att återhämta sig när den kommer fram. En god ventilation i tranporten är mycket viktig då en bristande ventilation kan ge allvarliga följder som transportsjuka. Ibland vill hästar inte dricka i samband med transportering och då är det viktigt att försöker få hästen att dricka. Det finns många olika knep att ta till och några exempel är att blanda äppeljuice i vattnet, ha med vatten hemifrån eller att blöta upp mash i mycket vatten.

Sammanfattning
För att hästen ska kunna prestera behöver den vara frisk, ha sitt näringsbehov täckt och inte minst vara tränad för uppgiften. Det är viktigt att hästen mår bra av sitt foder och det ska inte vara en belastning på hälsan.

Om alla behov är fyllda och hästen optimalt tränad kan det finnas lite extra att hämta med en fullständigt balanserad foderstat och en optimal utfodringsrutin. Ju närmre hästen kommer sin maximala förmåga desto större inverkan har de små detaljerna på det slutgiltiga resultatet!
Ta hjälp om hästen har problem som kan vara foderrelaterade eller för att få en foderstat som möjliggör ännu bättre prestationer!

*Insulin är ett hormon som frisätts av framförallt högt blodsocker och det är till för att transportera näringsämnen från blodet in i cellerna, alltså öka energilagren i kroppen.
**Glukagon är ett hormon som frisätts vid lågt blodsocker och det stimulerar nedbrytningen av energilagren i kroppen vilket då gör den lagrade energin tillgänglig för arbete. Frisättning av glukagon stimuleras även av stresshormoner som adrenalin vilka ökar i samband med arbete.