Mineraler

Foto: Shutterstock
Foto: Shutterstock

Hästens kropp är liksom vår egen till stor del uppbyggd av olika mineraler. Det man i första hand troligtvis tänker på är väl skelettet och dess höga innehåll av Kalcium och Fosfor. Men även de andra vävnaderna i kroppen innehåller mineraler och de är även avgörande för att de biokemiska processerna i kroppen ska kunna ske.

Redan när hästen föds har den mycket mineraler i kroppen som den lagrat in under fostertiden, förutsättningen för att det ska ske korrekt är att det dräktiga stoet har mineraler att dela med sig av till sin avkomma. Under resten av hästens liv beror mineralstatusen i kroppen på intaget och förlusterna. Så länge hästen får så mycket den behöver av alla mineraler så hålls kroppen på en så kallad noll-nivå. Vissa mineraler kan lagras in i vävnad även om behovet är fyllt och man får då ett överskott vilket så småningom kan leda till förgiftning. Andra mineraler lagras inte och ett eventuellt överskott utsöndras direkt. Om förlusterna är större än intaget blir det ett underskott och hästen börjar då använda de mineraler som finns lagrade i kroppens vävnader. Först när mineralförråden i kroppen börjar bli tomma kan man upptäcka bristsymptom. Vissa bristsymptom är lindriga och ibland ganska diffusa, det kan bland annat handla om sent avfälld vinterpäls, hormonobalans, bristande hovkvalitet mm. Andra bristsymptom är väldigt akuta och livshotande som t.ex. när urlakning av Kalcium i skelettet leder till benbrott.

Man kategoriserar mineraler i två olika grupper; makromineraler eller mikromineraler – även kallade spårämnen. Makromineralerna är de som man beräknar hästens behov i gram per dag och det är Kalcium, Fosfor, Magnesium och Natrium som man tittar på i en foderstat. Andra makromineraler för hästen är Kalium, Klorid och Svavel men dessa råder det normalt ingen brist på om hästen har en grovfoderbaserad foderstat med uppfyllt proteinbehov.

Mikromineraler/spårämnen är de mineraler som man beräknar hästens behov i milligram per dag, de behövs alltså i en mycket mindre mängd än makromineralerna. De ämnen man tittar på i en foderstat är Järn, Koppar, Zink, Mangan, Cobolt, Jod och Selen. Det är de spårämnen som man vet att hästen har ett behov av och ungefär hur stort det behovet är. Det finns många fler spårämnen i naturen och därmed i hästens foder och dess kropp men man vet inte om hästen har ett behov av dem och i så fall hur stort behov. För flera av dessa ämnen finns en säker övre gräns definierad, det betyder alltså hur mycket av ämnet hästen kan få i sig utan att riskera förgiftning.

Mineralerna har lite olika egenskaper beroende på i vilken form de är bundna, det kan skilja mycket på hur stor andel av mineralerna som tas upp av hästen beroende på vilken form de är bundna. Generellt är det ett högre upptag av organsikt bundna mineraler än oorganiska föreningar. Som exempel kan nämnas att organiskt bundet Magnesium tas upp i mycket högre utsträckning än oorganiskt bundet. Men för exempelvis Natrium är upptaget högt från vanligt salt även om det är en oorganisk förening.
Hur mycket mineraler som det finns i grovfodret beror på hur mycket mineraler det finns i marken och växternas förmåga att ta upp dem. Med en stor artvariation i vallen ökar chansen att tillgodogöra sig större andel av mineralerna i marken eftersom olika växtarter har olika egenskaper som exempelvis rotdjup. För att inte laka ur marken på mineraler är det viktigt att näringen återbördas i form av stallgödsel, inte bara konstgödsel som endast innehåller ett fåtal ämnen.

För att få veta mineralinnehållet i grovfodret behöver man analysera det, man kan aldrig se mineralinnehållet genom att titta på fodret eller på hästen. Med en analys får man en fingervisning om mineralinnehållet även om det kan skilja sig mellan olika delar av samma fält och samma skörd.

Generellt är det ofta tillräckligt mycket järn och väldigt lågt innehåll av Selen. Innehållet av resterande mineraler varierar mycket! Vanligtvis analyserar man innehållet av makromineraler och kompletterar grovfodret med kraftfoder och/eller mineralfoder för att vara säker på att hästen får alla mikromineraler. Har man en fullständig mineralanalys så kan man se om det saknas mycket av ett enskilt mineral, även om resterande mineraler finns i tillräcklig mäng så rekommenderas det att man ger ett mineralfoder som är balanserat eftersom alla mineraler samverkar och ett överskott av det ena kan leda till ett försämrat upptag och underskott av ett annat.