Bete

Foto: Shutterstock
Foto: Shutterstock

På våren/sommaren/hösten går många hästar på någon sorts bete. Vilken sorts bete varierar mycket och det kan vara allt från dygnet runt på stora arealer med massor av gräs till ett par timmar i grushage med bara lite gräs under staketet. Vissa saker är dock viktiga att tänka på oavsett vilken sorts bete hästen går på och det är först och främst att hästen gradvis vänjs vid det nya fodret -färskt gräs. Detta kan ske på olika sätt; om hästen går kvar i samma hage som på vintern kommer det ske en gradvis tillvänjning när gräset börja växa på våren. Om hästen släpps ut i en ny hage bör man begränsa vistelsen, först kort tid per dag och sedan gradvis öka tiden. Om det är en häst man vill vara väldigt försiktig med kan tidsbegränsningen ske i kombination med betesreducerare för att minska risken att hästen hetsäter. Ett tredje sätt är att handbeta hästen, detta tar lite tid men då är det enklare att begränsa betestiden och samtidigt ha koll på hur mycket hästen äter.

En annan sak som är bra att ha koll på är vilka potentiellt giftiga växter det finns i hästens hage/på betet. Om betestillgången är god kan hästarna många gånger känna igen och undvika giftiga växter men om man upptäcker dessa på betet så tar man bort dem. Faran med giftiga växter ökar om det är begränsad tillgång till bete i hagen. Risken att hästen äter giftiga växter ökar ju mindre gräs hästen har tillgång till för den blir då mer benägen att äta ”vad som helst”. En annan risk med giftiga växter är att hästarna inte alltid känner att de är giftiga om de har vissnat. Detta orsakar framförallt problem när giftiga växter av misstag kommit med i vallfoderskörden, men det kan också inträffa i en nedtrampad hage där växterna blivit avtrampade och vissnat. Exempel på växter som är mycket giftiga för hästar är: idegran, stånds, fingerborgsblomma, odört och många fler. Kolla gärna länkarna till mer information om detta viktiga ämne!

Näringsinnehållet på betet varierar mycket mellan olika beten och beror på en lång rad olika faktorer. De viktigaste faktorerna är hur mycket näringsämnen det finns i marken och vilka växter som växer där. Ett bete på en välgödslad jord med god mineralstatus har bättre förutsättningar än en ogödslad jord med lågt mineralinnehåll, men det beror även på vilka växter som växer i jorden och hur de sköts. Olika växtarter har olika rotsystem och med en bred artvariation finns det fler möjligheter att nå mineralerna i de olika jordlagren. Ett kort gräs (t.ex. putsat, betat eller nyss uppvuxet) har högre smältbarhet och lägre fiberhalt än ett långt gräs men på ett bete med långt gräs finns det fler kg gräs för hästen att äta.

Hästar har olika konsumtionsförmåga på bete och det beror dels på betet men framförallt på individskillnader. Normalt ligger betesintaget på ca 1,8–3,0 % av kroppsvikten per dygn, men det förkommer hästar som äter över 5 % av kroppsvikten per dygn!

Många hästar klarar mer än väl att täcka sitt energi- och proteinbehov på ett frodigt bete men för vissa hästar kan det vara svårt. De kategorier av hästar som sällan klarar att täcka energibehovet på endast bete är digivande ston och intensivt arbetande hästar (t.ex. startade trav- och galopphästar).
Oavsett vilket energibehov hästen har så är det mycket sällan mineralbehovet täcks med bara bete, kalcium och fosfor kan det vara tillräckligt av beroende på markerna. Natrium är det förutom i undantagsfall brist på och spårämnen är det också ofta brist på. Ju högre behov hästen har desto större är risken att det blir brist på mineraler, men alla hästar på bete bör utfodras individuellt med mineralfoder om de inte får något annat kraftfoder.

Länk till information om giftiga växter
http://www.sva.se/djurhalsa/fodersakerhet/giftiga-vaxter-a-o-fodersakerhet
Lär dig känna igen giftiga växter
http://linnaeus.nrm.se/flora/