Utfodring av avelshästar

Foto: Shutterstock
Foto: Shutterstock

Grunden i allt avelsarbete är den tänkta avkommans föräldrar. Förutom ett grundligt urval av genetiska aspekter krävs även en korrekt utfodring av föräldrarna för att skapa så bra förutsättningar som möjligt för den kommande fölungen.

Utfodring av avelshingstar syftar till att hålla god hälsa och vitalitet året runt trots alla skiftande behov. En hingst som själv presterar i sporten och dessutom ska betäcka behöver en god tillgång på näringsrikt foder för att klara det då det går åt mycket energi till arbetet och många näringsämnen till spermaproduktionen. Just spermakvaliteten är många gånger avgörande för om en hingst lyckas i aveln eller inte och därför har det gjorts en del veteskapliga studier för att se vilken inverkan foder kan ha på spermakvalitet.

Hingstens generella hull antas ha inverkan på spermakvaliteten och den slutsatsen har dragits efter resultat från studier hos andra arter, däribland människor. Man eftersträvar ett hull på 5-6 på Hennekeskalan (skala från 1-9 där 1=extremt utmärglad och 9=extremt överviktig) då man tror att det är optimalt för en god fertilitet. Det finns teorier om att extra tillskott av fettsyror, antioxidanter, vitaminer och vissa mineraler kan ha en positiv effekt hos hingstar med bristande spermakvalitet men det har dock varit svårt att visa detta i studier. Allvarliga brister på näringsämnen kan ha en negativ inverkan på spermakvaliteten och därför rekommenderas alltid en foderstat med bred sammansättning för att täcka in alla naturligt förekommande näringsämnen, även omega-3-fettsyror och antioxidanter.
När det gäller avelsston anser man att ett lite högre hull än för hingstar är godtagbart för en god fertilitet. Men ett avelssto skall inte heller vara i överhull då detta har en negativ inverkan på fertiliteten. Optimalt anses vara 5-7 på Hennekeskalan.

Även för ston anses det viktigt med en god tillgång på antioxidanter, fettsyror, vitaminer och mineraler för en god fertilitet. Ett exempel är beta-karoten som framförallt är ett provitamin till A-vitamin men som i sin ursprungliga form är viktig för progesteronsekretionen (utsöndringen) i äggstockarna. Beta-karoten finns i riklig mängd i färskt gräs och morötter och det kan vara bra med ett extra tillskott av beta-karoten om stoet skall betäckas innan det finns tillgång på gräs i hagen.
Det finns även studier som visat att ston med fri tillgång på grovfoder (bete eller hö/hösilage) har en högre fertilitet än de som har en begränsad tillgång och man tror att detta har ett samband med minskad stress och förbättrad metabolism vid konstant fodertillgång.

Under de första två tredjedelarna av dräktigheten är stoets behov ungefär detsamma som när hon inte är dräktig och hon bör utfodras så alla näringsbehov täcks utan att hon blir tunn eller överviktig. Hon bör få vitaminer och mineraler i sådan mängd att hon inte tar av sina reservlager i kroppens olika vävnader. Det är även viktigt att de tilldelade näringsämnena är i en form som hon tillgodogör sig lätt; en stor andel naturliga vitaminer och organiskt bundna mineraler säkerställer detta.

Under sista tredjedelen av dräktigheten (från dräktighetsmånad 7-8) har stoet ett högre behov av alla näringsämnen eftersom fölets tillväxthastighet ökar kraftigt. Behovet av energi stiger och man beräknar att stoet i slutet av dräktigheten behöver ungefär 30 % mer energi än hennes underhållsbehov, det skiljer givetvis mellan olika individer och vissa ston behöver mer och andra mindre än så. Behovet av alla andra näringsämnen stiger också; protein, vitaminer och mineraler. Det är mycket viktigt att man har koll på att stoets foderstat täcker alla dessa behov så att hon inte behöver ta av sina egna kroppsreserver för att bygga upp fölungen. För att vara säker på att proteinkvaliteten är tillräcklig bör man titta på innehållet av lysin, om det är tillräckligt högt och foderstaten består av naturliga proteinkällor så är mängden essentiella aminosyror tillräcklig (se mer i foderskolan - protein).

När fölet är fött och stoet är digivande stiger hennes behov drastiskt och man räknar med att hennes behov av energi är ungefär det dubbla mot underhållsbehovet och proteinbehovet är ungefär 3 gånger så högt under de 3 första digivningsmånaderna. Även behovet av kalcium och fosfor är ungefär 3 gånger högre än underhållsbehovet. Detta är något man alltid bör ha i åtanke när ett digivande sto ska utfodras, även ston på bra bete (där andra hästar blir ”smällfeta”) kan behöva stödfodras med extra energi och protein förutom de extra mineraler som hon definitivt har ett behov av.

Efter de första 3 månaderna äter fölungen mer och mer eget foder och diar mindre av stoet, detta medför att hennes behov gradvis minskar tillbaka till underhållsbehov i samband med avvänjningen. Så länge fölet diar har stoet ett högre behov och bör fodras efter det, först när fölungen är helt avvand kan man räkna med att stoet har samma behov som före dräktigheten.

Av alla hästar är det avelsston som gör det allra största arbetet och det är viktigt att hon har en välbalanserad foderstat året runt. Det är helt avgörande för både sto och föl med en korrekt utfodring under digivningen. Ta hjälp med foderstat om du är osäker på vad som behövs, det kan vara det som avgör hur väl fölungen lyckas i framtiden!